Har gått i par- och familjeterapi idag. Nej. Alltså jag har gått på den föreläsningen. Vår föreläsare är ett positivt flumm-moln och kursens uppgift går att gå igenom våra sätt att välja partner; varför vi förälskar oss i vissa, hur parförhållandet sedan fortsätter osv... Just sånt som (speciellt) vi kvinnor tycker om att analysera.
Vi går också genom vårt "släktträd" och ska helt konkret skapa vårt eget med papper och färgpennor. Inte på det där lågstadiesättet med namn och årtal, utan på ett mer psykologiskt sätt. Vem var otrogen, vem hade/har en invecklad, störd relation till vem, vem gjorde vad, vem har aldrig gift sig, vem fick missfall, vem... ja, ni förstår. Dessutom ska vi skriva vår familjehistoria, hur det hela fick sin början när mamma träffade pappa osv. Jag älskar sånthär! Att få gräva i djupet, på ömma ställen. Sånt ger insikter.. Jag ska spara mitt träd och rama in det. Eller kanske inte. Vissa är känsliga för sånahär analyser, vissa saker är tabubelagda ännu årtionden efter.
En liten grej kan bära effekt en lång tid framåt. Ju mer vi försöker tränga bort det, desto mer vill det ut. Det kan komma i attityder och känslor man aldrig tror sig kunna förändra, i kroppsliga symtom, i onödigt häftiga reaktioner.
Nu, tillbaks till något mycket mer konkret och lätthanterbart: mitt nybakta lingonbröd (världens bästa) som snart ska provsmakas av mig och Viktor, om han vågar, vill säga :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar