Igår hade vi filmsits. Roligt att se att folk hade satsat på att klä ut sig, där fanns nämligen både allt från Carry Bradshaw, Jack Sparrow, Hannibal Lector till balettdansösen i Black Svan. Jag klädde ut mig till Lisbeth Sallander aka "flickan som lekte med elden" från stig larssons bokserie och filmatisering. Jag såg för hemsk ut; svarta kläder, läder, svart emo-sminkning etc, ja ni vet. Jag skulle visa bilder men jag är inte säker på att de är barnvänliga. Även om det är möjligt att det hände bara i mitt huvud, så kände jag när jag gick på gatan att ingen vågade se mig i ögonen och att de jag mötte såg till att gå extra långt kring mig. Jag kände mig också märkligt nog smått arg på världen, som att klädseln fick mig att bli en emo i själen. Löjligt, men så kändes det.
När jag kom hem vid midnatt fann jag stor glädje i att ta av mig de hemska svarta kläderna och speciellt det obehagliga sminket. Plötsligt så var ett naturligt, sminkfritt ansikte hundra gånger bättre än ett sminkat. Vad är det egentligen vi sätter på oss och varför..?
Ikväll tar jag tåget hemhem till larsmo, efter 2 hela månader i Åbo. När jag lämnade jeppis var det 25 grader, nu är det högst 5. Men jag längtar efter mina österbottniska vänner och det bekanta, tråkiga och mysiga med jakobstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar