hullut päivät.

Ok, egentligen borde jag ju vara jätte effektiv nu och inte skriva blogg. Men efter en cykeltur till det vackra höstiga raisio så förtjänar man väl få ta en mjukstart på det som borde göras..?

...Åtminstone är jag ju inte och trängs på Hullut Päivät på Stockman!

Idag har festen på stocka börjat och tusentals prylgalna mänskor glömmer allt och blir konsumtions-slavar som springer runt i gula hullut päivät påsar. Själv tackar jag nej tack men kan ändå inte låta bli att kolla deras katalog på nätet. Men jag tänker inte gå dit, ifall de nu inte har den där fantastiskt goda italienska glassen till extra pris...

Ser inte mig som någon prylmänska. Däremot får jag ofta starka känslor för mina prylar. Det började med gosedjuren mina syskon gett mig som mycket mycket liten heidi. Jag lovade att om någon av dem skulle falla ner från fårholmsbron ner i slussarna så skulle jag dyka efter.

Vissa produkter ger mig också känslomässiga stötar. Det finns kläder jag inte kan slänga bort bara för att jag en gång hade roligt i dem. Gamla cd-skivor som framkallar spyreflexer men samtidigt återkallar minnen från våra dansmoves när vi hade håret uppsatt åt sidan och t-skjortan uppbunden i midjan.
Nostalgimat är inget undantag. Som morgonmålspuffarna med riks raks poks, som med stor sannolikhet skapade mitt sockerberoende för att jag åt dem till morgonmål med några undantag varje morgon åren 1994-2001. Eller saarioinens mikro-pizza som jag i princip levt på under lågstadie- och högstadieåren. Eller en te-sort som min väninna alltid dricker, som jag bara måste köpa när jag saknar henne.

Och det är just det teet jag dricker nu och väntar på att slippa hemhem om tre veckor och träffa alla nära o kära :)