I brist på bättre orsak att skolka från vetenskapsfilosofitimmen tog jag efter sovmorgonen träningskläderna på och begav mig till min lokala pinbänk, nej, jag menar gym. Vi var 20 kvinnor som mer eller mindre trängdes i salen med en överglad tränare. Tycker ni inte annars att det är intressant med dessa tränarna som är så otrooooligt lyckliga och glada så fort de ska leda en timme men så fort det är över så kan man få ett surt eller överarbetat intryck? Kan inte vara lätt att köra den rollen om man är på dåligt humör, men å andra sidan finns det ju deprimerade mänskor kring oss som hela tiden spelar den rollen.
Hmm.
Tillbaks till den fullsatta salen. Vi alla stod där i våra kroppar som väntade på att bli balanserade (timmen hette BodyBalance). Jag, som varit på två "svettpass" tidigare på gymmet, förväntade mig en mjukstart på dagen i stil med yoga, the light version. Men ack så fel jag hade. . . ett dyrt fel.
Vet ni om att vissa magmuskler inte alls tränas när man allmänt tränar på maskiner eller springer? Jag vet det. Nu. Vet ni också att det inte är speciellt i sådana fall att sträcka ut benet rakt åt sidan, speciellt när man märker hur otroligt osmidig man är och kvinnan framför mig har ett spagettiben som liksom flyger upp medan jag draaaar mina ben med all möda? Ugh.
Efter 45 minuter av vilka de 10 sista hade varit ren å skär "jag ger upp" (har inte varit med om detta sen jag sprang halvmaran i sommar) blev de ännu 15 minuters nedvarvning och vila. Och sen, kom den eftertalade sköna känslan.
Den sköna känslan höll i sig framtill lunch och efter lunch varefter jag slumrade in på min älsklingsdynkudde i 40 himmelska minuter. Nu efter, utvilad och i ett drömliknande tillstånd där alla mina behov känns fyllda, får jag inte gjort något effektivt. Men jag längtar till nästa smidighetsträning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar