Det blev mörkt i Åbo igår kl. 22.00. Det är klart att det var VR:s fel. Egentlig gjorde det inte så mycket, det är rätt mysigt med mörker. När man inte går ensam.
När man känner sig trygg gör det ingenting fastän världen kring en rasar lite. När man har mänskor kring en som man litar på, när man vet att även om den här lilla biten inte kommer att gå så bra, så betyder det inte att världen går under. Det handlar om en trygg grund. Då kan man röra sig med mod, ta chanser, våga.
När livet blir för smalt och för beroende av för få resurser blir det för stor press på dessa resurser och resurserna kommer till slut ta slut. Därför får man strö lite resurser överallt, tänker jag. Även om jag inte lyckas i den här saken så är inte mitt värde beroende av det endast, utan av något större än summan av kardemumman av alla de resurser jag strött omkring mig. Egentligen har mina resurser inget med mitt värde att göra men det känns som de
sätt som många tänker kring idag... Å därför behöver jag inte skriva en bra blogg ikväll, heller.
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar