balans.

Känner mig ovanligt i balans sedan jag kommit hem från österbotten. Oron jag känt i min kropp tidvis har liksom lämnat, även om jag tror det vore ett sunt tecken att vara nervös och stressad inför kandin som ska som tidigare nämnt inlämnas om 8 veckor. Och jag har inte ens börjat skriva. Men det känns helt underbart att ha ett mål att sikta mot och jag tror det är det som varit mitt problem, oron över vad jag riktigt gör av min tid och bristen på konkreta mål.

Balansen kan också bero på att jag har tränat yoga flera dagar istället för gymmande och springande. Även om det finns de kristna som debatterar friskt om yoga är någon avgudadyrkan så tycker jag det är en bra meditations- och träningsgren. Att blanda religion och träning har jag inte på något sätt känt för.

Jag har också testat på alternativterapi i form av akupunktur utan nålar. En rar liten dam på sextio år tryckte på en massa punkter samtidigt som hon berätta söta små historier för mig där jag skulle bl.a. föreställa mig att jag gick på en äng och plockade blommor och frågade blomman vad den sa åt mig. Samtidigt som jag skrattade inom mig kunde jag tycka att det var rätt ok, det var helt trevligt att bli påtad på och tänka på gulliga kaniner i 45 minuter en tråkig onsdag.

Nu är bara frågan. Hur ska man få gjort något när man är så här avslappnad?