förkylningsromantisering.

När jag var barn kunde jag ofta romantisera förkylningar. Det var mysigt att ligga under täcket och se på tv-serier, i omsorg av någon som gav en varm saft och tittade till en. Man behövde inte göra läxor eller fundera på något, man fick bara vila och vänta på att pappa kom med medicin eller halstabletter när han kom hem från jobbet. Det var ett sätt att fylla sin energitank.

När man är vuxen finns det inget mysigt med att vara förkyld. Deadlines flyttar inte fram pga. en förkylning. Missar man något får man göra dubbla arbete. Medicinen får man köpa själv, halstabletterna gör en orolig i magen. Tv- serierna kan man inte se på för att man måste jobba. Och energitanken går på minus efter allt det man missar och i bristen på den träning som gett en energi till allt. Trött, tråkig och ser ut som ett troll. Och jag måste på lektion.

Jag hoppas detta inte är någon långvarig förkylning, för dag två i förkylning med hosta som väckt mig i natt gör en inte glad.