Idag har jag jobbat 12h med min kandi, i stort sett. Så blir det när man har tagit tre dagar ledigt, för att fira lillajul och fara på kryssning. Stressen när man kommer tillbaka har växt sig gigantish och jag känner paniken växa i ryggraden. Jag gick igenom en snutt av min kand med några och insåg att min svenska inte är så bra som jag tänkt, att jag skriver ganska råddigt och flummigt och egentligen vet man inte riktigt vad jag menar med vad jag skriver rätt ofta. Läs den där meningen på nytt och ni förstår vad jag menar, eller inte förstår, det var det jag menade.
Nå, i helg hade jag då ett så kallat liv utanför min kandi. Vi hade glädjen att ha tre gäster att bo hos oss (Ida, Etta och Sami), samt att få inbjuda förlorade glöggrundans barn till oss, så de blev en helt mysig kväll istället. Synd att den allt växande kanditröttheten just skulle infinna sig den kvällen.
Efter den mysiga kvällen for jag på en mindre mysig kryssning med 160 psykologistuderande från hela Finland. Mindre mysig skriver jag för att det blev mat, dryck och dans hela natten och en mindre mysig väckning av typen som sov i sängen bredvid mig. Jag säger bara, håll i era väskor och låt inga blondiner entra din hytt om du vill ha en lugn natt. Dessutom sov jag rekord länge den natten, framtill kl. 15 på eftermiddagen. Det hade jag aldrig trott om mig.
Nu är jag lycklig över att få vara tillbaka i "vardagen", som egentligen inte är någon vardag tack vare allt kandijobb och julfester hit och dit.
Glad lilla jul gott folk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar