Och så kommer det som ett bönesvar: En arbetsintervju till jobbet jag hoppast på. Mitt hjärta dunkar hårt, tänker att det är det här jag väntat på. Jag lockas att tänka, "Ja men hej, nu tar du det här för fort. Det är bara en arbetsintervju, du är bara halvvägs till att få jobbet." Men jag tänker inte låta det slå ner mig, jag tänker inte vara min värsta fiende. Jag tror att jag skulle passa extremt bra för det jobbet och det hoppas jag lyser genom när jag väl sitter där. Och så hoppas jag förstås att jobbet är lika intressant som det verkar :)
Det här med att släppa kontrollen och lita på livet, det är inte dumt alls. Tänk att man kan glömma något så väsentligt i ekorrhjulet.
Och så blev allt så mycket roligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar