glömska

Nu känns det inte alls bra. Jag insåg nyss att jag glömt gruppterapin, något som man absolut inte skulle få glömma, bl.a. för att man bara får vara bort en gång och jag nu har förbrukat den gången men borde ha använd den till en verklig orsak. Usch va man sig mänsklig och dålig. Jag är ännu i chock. Hur gick de här till? Jag som inte ens glömmer bibbaböcker.

Mitt liv de senaste dagarna har som tidigare bestämt följt ett viss schema så att jag säkert får gjort allt jag ska göra. Jag skriver upp alla måsten och möten på lappar som jag kollar varannan timme. Denna gång hade jag glömt att skriva upp terapin, även om jag pratade om den i går. Så lappar är inte speciellt hjälpsamma när glömskan lett till att man börjar lita alltför mycket på kom-ihåg-lappar så man inte ens frågar sig själv om man har något annat idag.
En annan orsak är nog att jag har jätte mycket att tänka på. Ska ju ha tent och föreläsning ännu denna vecka. å komma till österbotten och vara fadder och allt annat.

Jag tycker inte om att bo ensam. Det är ingen som frågar mig om vad jag ska göra idag vid morgonmålet.