Jag och mina ambitioner. Ofta svidande höga, tills jag inte längre orkar. Låter det då dra åt fanders, lämnar ansvaret på någon annan. Känner mig då antingen fullständigt otillräcklig eller lägger på "skit samma" attityden. Inte de bästa lösningarna, tyvärr.
Ofta funderar jag ändå bäst på lagom-nivån. Det är då jag lägger ner min själ i något, men inte mitt värde. Jag är intresserad men inte mer prestationslysten än min svagaste prestation. Jag går in för att klara det, men accepterar det ofullständiga, längtar efter vägen framom målet. Kan väl säga att jag ger bollen över till någon annan, till en högre makt, litar på att livet bär och vill mig väl.
Exempel på när jag lyckats väl med denna strategi är min senaste 10km lopp, i mina psykologistudier och när jag bakar bröd. Intresset och glädjen tar helt enkelt över. Svårighetsgraden är den rätta.
Exempel på när jag halkat i höga ambitioner alternativt otillräcklighets/skitsamma attityden: mitt senaste halvmaraton, när jag ska stå emot goda ting, i mina försök att utföra en perfekt utredning.
Vad jag lyckats med idag:
1. vara på ett nytt gym-pass; Switching.
2. plockat 1l bär.
3. hållit ihop min första arbetsdag efter min semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar