känslor som kommer å går

Det är fredagkväll och hjärtat bultar lite för snabbt. Har varit på jobb övertid nästan varje dag denna vecka och känner mig verkligen i behov av paus. Det är mest det där administrativa arbetet som tar tid, ibland känns det nästan som att skriva en hel livsberättelse och sedan ännu göra en tolkning av den. (Det är egentligen konstigt att jag vill skriva blogg efter en dag av skrivande, men kanske det är mitt sätt att dokumenterä min livsberättelse och min tolkning på den).

När man hör något traumatiskt som någon varit med om är det som att fånga upp en bit av den känsla som följt personen hela dennes liv. Ibland finns den känslan med en längre stund, å det går inte lätt att somna in. Ibland känner jag av huvudvärk, oro, irritation, ångest eller sorg som inte riktigt vill släppa direkt, liksom jag märker att de här känslorna inte kommer från mig utan är en bit av någon annans berättelse. Redan att jag noterar varifrån känslorna kommer hjälper mig att gå vidare och spänningarna släpper. 

Man kan ju ibland fråga om det är värt att bli i obalans av arbetet med jämna mellanrum. Det jag ändå kommer till alltid är att det här jobbet ändå är så intressant och givande att jag blir lite upprymd många gånger under arbetsdagen. Det känns helt enkelt som att jag varje dag lär mig mer om vad det handlar om att vara mänska, å får en bättre bild av hur man kan hjälpa någon vidare. Å det är en av de sakerna som kompenserar för allt det svåra man får ta emot.