En sann vilodag

Jag har blivit väldigt bra på att "helga vilodagen", har nämligen tagit det lugnt hela dagen å praktiskt taget inte uträttat något. V tyckte att då är väl Gud nöjd, när jag följer det tredje budet. Å jo, det är så sant i den bemärkelsen, om vi bortser ifrån sanningen att jag inte helgat dagen desto mer, bara vilat. 

Jag har alltid funderat hur "att helga vilodagen" kan vara det tredje i tur av budorden. Är det verkligen viktigare att helga vilodagen än de senare buden att inte dräpa, stjäla eller begå äktenskapsbrott? Jag förklarar det för mig själv som så att det är tänkt att vi under en dag i veckan ska prioritera att umgås med Gud å lämna det världsliga måsten utanför. För om vi inte kan lägga tid för detta kan vi sannolikt inte heller leva å motivera oss att leva enligt de övriga buden de övriga dagarna. 

Om vi tittar på det från ett icke-religiöst perspektiv så tror jag att det finns mycket klokhet i att spara en dag i veckan åt att lämna alla krav utanför och lyssna inåt. Vad å vart vill jag i livet? Vad vill jag fylla mitt liv, eller bara den kommande veckan med? Hur vill jag känna inför de utmaningar som väntar mig? 

Ett annat viktigt syfte med en vilodag är i min mening att ha lite tråkigt. Att inte ha något planerat en dag. För det är i det tråkiga som vi kan bygga upp lusten för livet. Ha en bra kommande vecka!!