Hur skapas maskrosbarn?

Jag har funderat kring ordet maskrosbarn, funderat kring hur de skapas. Utan att ha läst en enda artikel tänker jag dela med mig mina tankar om vilka processer som kan belysa varför en del barn klarar sig mycket väl i livet, trots att deras barndom kantats av svårigheter, såsom föräldrars psykiska ohälsa å missbruk. 

Jag tror att det handlar delvis om jagstyrka, att förstå var andras ansvar börjar och ens egen slutar. Att första att bara för att folk runt mig mår illa, behöver inte jag må illa. En jagstark person är i trygg i sig själv å står stadigt, trots att omvärlden gungar. Det handlar om en förmåga att förstå att det som händer nu inte varar för evigt, å när detta tar slut, har jag möjligheten att påverka mitt liv än mer. Det kräver lika mycket förmågan att kunna sätta gränser till andra. Detta kan även utvecklas, å dessa insikter görs ofta i terapi. 

 På en annan nivå handlar det även om en grundläggande mentaliseringsförmåga, om att kunna se sig själv utifrån och andra inifrån. Genom denna förmåga kan barnet bli medvetet om varför folk agerar som de gör och hur de själv kan få andra att förstå hur de känner. Genom denna förmåga har barnet även lättare att få adekvat stöd av andra, samtidigt som hen lär sig förstå andras, vanligen sina föräldrars, motiv för sitt handlande. Barnet förstår på någon nivå att mamma skriker för att hon är ledsen, inte för att jag är ond. Tack vare denna förmåga blir världen också mer förståelig å kontrollerbar, vilket ökar barnets känsla av kontroll. Tyvärr utvecklas denna förmåga först i 4-års ålder, varför tidigare händelser ofta tolkas utifrån en själv. För att utveckla denna förmåga krävs även närvaron av en "tillräckligt trygg" person. 

Några andra saker jag tror är viktigt är

1. Tilltro till ens egna förmåga, att känna sig bra på något. 

2. Socialt stöd och andra trygga vuxna. Goda förebilder som ger gränser. Så ytterst viktigt.

3. Fantasi och kreativitet. Att kunna använda inre, alternativa resurser för att bearbeta svåra händelser. 

4. Upplevelsen av en djupare mening bortom allt det hemska man inte kan förstå.

Det finns säkert många andra viktiga aspekter som jag inte nämnt, men det här är några som jag tänkte på. 

Jag tänker samtidigt att det är fel att kalla en del barn maskrosbarn men inte andra baserat på prestationer i livet. Att vissa barn vore starka överlevare, å de som har mer svårigheter inte är det. För trots allt handlar det om resurser som inte är jämnt fördelade. Alla kan bli överlevare, alla kan bli maskrosbarn, bara de får rätt stöd.