Jag tror nämligen att massagen har fått symbolisera det förhållningssätt som jag har speciellt valt att ta till mig själv i år: att vårda och sköta om. Jag har i många år försökt tysta ner kroppens behov och inte riktigt förstått att när kroppen int mår bra mår int knoppen bra, å tvärtom. Ett utmärkt exempel är t.ex. stressmagen jag led av för ett år drygt år sen som jag nu i efterhand ser tydliga kopplingar till en stressig period å ett negligerande av kroppens signaler.
Visserligen har jag alltid ätit hälsosamt å tränat, men det är den där andra delen som behövs å: vilan å omvårdnaden, att visa tacksamhet å kärlek till den kropp som gör alla rörelser å livet möjligt. Massagens främsta betydelse är för mig därför inte att lösa upp spänningar å ge mig en skön timma i någon annans händer, utan att visa mig själv att jag är värd att bli ompysslad och att mitt välmående, kroppsligt å psykiskt, är vad som behöver prioriteras för att orka med livets upp- å nergångar.
Även om spänningarna är borta å jag känner att stressnivån sjunkit tänker jag fortsätta med massagen ända tills jag tröttnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar