Det är nog en lycka att få vakna här. Här i denna lilla stad, som börjat känna vår. Vår som i årstiden och som i min och hans. Även om vi inte planerar stanna för evigt är det här ett bra ställe att bo. Just nu känner jag faktist ett ro i att vara här, vi har trots allt överlevt vintern här. Å att livet har blivit rikare beträffande innehåll och socialt känns som en seger.
Det att jag nu kan glädjas över stan är inte en självklarhet. Det finns fortfarande tider då jag längtar bort. Det finns tider då jag saknar det jag en gång haft, i larsmo, jeppis eller kanske framförallt Åbo. Jag får påminna mig om att jag sa "ja" till Åland av en orsak. Å hejdå till Åbo likväl av en orsak. Valet är gjort tills vidare, och då tjänar det mest att vara nöjd över sina val.
Men dagens valmöjligheter gör ju inte det lätt. Vi skulle ju kunna, rent teoretiskt, bo nästan var som helst i världen. I något skede måste man välja och välja att vara nöjd där man är.
Nu är nu och här är jag, brukar jag säga till mig själv ibland. Det finns något tröstande i tanken att nuet just nu och häret just här ständigt byts ut, och att jag klarat av hoppet mellan nuet då och nuet här. Å tacksamheten över att jag kan välja öppenheten för att inte exakt veta var nästa nu är, framom ångest och rädsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar