Det här med barn

Så spännande att min vän Beth har bejbifödande på gång!!! Hon är först av mina kompisar som får barn så det känns stort! Jag minns när hon var här för ett år sen då vi prata om det här med barn, å nu mittiallt finns det ett barn i världen vilken minut som helst! Tänk så snabbt livet kan förändras :)

Jag har själv dragits för att skriva om det här med att få (egna) barn. Mest för att jag inte tycker det angår någon annan än mig och personen som jag skulle kunna ha barn med i framtiden, men också för att inte ge förhoppningar åt någon eller avskräcka någon annan... Å även om jag inte har det jag skulle kalla baby-feber eller aktuella planer i den riktningen kan jag ibland undra om inte den biologiska klockan påverkar även mig. 

Exempel 1. När vi var i södern så observerade jag att barnen var extra söta. På arbetet sa de att det var ett tecken på babyfeber, själv avvisade jag det som att barnen var ovanligt välklädda å väluppfostrade å nöjda eftersom de hade semester. 

Exempel 2. Jag har plötsligt börjat se en massa gravida kvinnor runt om mig, å jag måste erkänna en viss längtan efter deras fina fina magar. Återigen avvisar jag det som att min åsikt är att gravida kvinnor är bland de vackraste å jag tycker graviditet är något så stort. Att bara vara svälld i magen efter en vecka av god mat å mängder av vitt bröd på semestern tycker jag däremot inte är så fagert. 

Igår på arbetsintervjun så nämnde jag att vi inte har barn. "Jaa men det kan ju ändra snabbt", sa intervjuaren med en blink smiley. Själv tänkte jag att just så, det är så man förväntas göra i den här åldern. Å det är därför vi kvinnor har svårare att få fast anställning. För vi kan ju bli gravida, sådär bara. 

Själv ser jag det här med barn som något som inte bara händer snabbt. För mig känns det som en lång mognadsprocess som börjar i det relationella å psykiska, går via det socioekonomiska å slutar i det fysiska, i att ens ha förmågan att få barn.