Arga gubbar och snälla tanter

Det som är jobbigt med att flytta är ju all skräp och överflöd som samlas på hög. Vad ska man göra med allt?! Vi har ju ingen bil med vilken vi kunde köra skräpet till nån återvinningscentral, så istället har jag då cyklat till loppisar som tar emot grejer och hm som tar emot kläder. Det är verkligen toppen att det finns platser som tar emot och återvinner! En snäll tant på loppiset tyckte bara: "Jo, hit med allt bara!"

När jag sökte efter papplådor från roskisen att packa in våra tavlor i kom en sur gubbe, bad mig komma till honom och börja skrika åt mig:

"Hördudu, vad tycker du det här ser ut som?" (pekar argt på några styroxbitar i pafflådan och viftar febrilt)

"Jaa, de ska väl inte vara där.."

Sen fortsätter en monolog om världens förfall för att såna som jag sätter styrox i kartonglådan (med ett tonläge som om styroxen vore ett personligt påhopp mot gubben) före jag avbryter:

"Jo, jag förstår att du e arg, men jag tog faktist bara en kartong därifrån för att packa mina grejer. Det där är inte mitt."

En kort tystnad och mannen blir lite blek och skamsen. Sen kommer ett:" Nämen utsäkta att jag anklagade dig... "och sen fortsätter monologen om världens förfall för att nån satt styrox i kartonglådan. Å den skulle säkert ha fortsatt om jag inte vänt mig om å gått min väg. 

Påminner mig lite om Ove i boken "En man som heter Ove", hehe. Jag får påminna mig om att de som beter sig så kanske också egentligen är lessna och ensamma.