Så gott som varje gång vi går förbi våra låsta cyklar på vår gård säger endera skämtsamt men förvånat åt den andra: "Titta, ingen har stulit din cykel ännu". Senast sa vi det igår, som ett internt skämt som vi nästan hoppades skulle skydda oss från verklig stöld. Min cykel blev ju som tidigare berättat punkterad av att någon dragit en kniv efter den för två veckor sen.
Idag skulle jag låna V's nya Tunturicykel för att orka gå till lidl. Vad tror ni jag ser när jag kommer fram till den om inte att någon har rivit löst och tagit bort hans sadel, å bytt ut den mot en söndrig, sunkig gammal sadel som inte ens sitter ordentligt fast!
Jag blir så arg! Nu igen!? Vem gör så här?! Att cyklar blir stulna, söndrade osv är tydligen inget man ska bli förvånad för längre? Det är ju vardagsmat. Nåt man får skylla sig själv för att man inte låst in sin cykel i huset för.. eller?
Jag säger nog bara att alla mina tankar om att köpa en fin cykel att cykla till arbetet med är nog lika bortflugna som sadeln. Här börjar man ju fundera på dubbla lås. Fy vad jag blir besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar