I min lugna vrå.

Om jag hade bott i jeppis, åbo elker åland hade jag ALDRIG gått med på att min arbetsresa skulle vara 45min från dörr till dörr. Vet ju att min syster som bor i monäs kör en sån rutt varje dag då hon jobbar i jeppis, men de har jag tyckt verkar jobbigt. Det var ju ändå 1,5h av ens lediga tid. 

När vi flyttade till Rågsved tyckte jag 25min jobbresa med buss var något jobbigt, men främst för att bussen ALLTID var fullsatt så jag oftast fick stå å balansera i 25min å andas någon i nacken. Bra för magmusklerna, mindre bra för psyket.

När jag sen hörde att jag från vår nya lägenhet har 45min till  jobbet å jag dessutom måste gå 8min av den tiden tänkte jag att det skulle bli än mer jobbigt. Men det blev det faktist ej! 

Varje morgon får jag gena genom en liten skogsbacke och sedan titta på de mysigt belysta lägenheterna. När bussen kommer är den så gott som tom och jag kan då bara luta mig tillbaka i min favoritplats i bussen (längst fram!). Där brukar jag bla läsa mail, höra på podd, se julkalendern eller som nu: skriva blogg!

Det finns så mycket klokhet i uttrycket det är inte hur man har det utan hur man tar det! Bussresorna som först var en pain in the ass har nu blivi lite av kvalitetstid med mig själv och bra brytpunkter mellan jobb och fritid.