En halvmarathonsaga i bilder

Tänkte att ni kanske är nyfikna av att veta  lite mer om dagen då jag sprang WHHM. Ofta är ju fokus på de två timmar som loppet håller igång, men jag tänkte gå in på lite mer detaljnivå. 

Kan väl börja med att säga att jag igår plötsligt drabbades av illamående i samband med sista löppasset inför loppet, som dock gick över rätt så snabbt med en kur med ca 0.5l ekologisk Järnaglass.. Herregud va gott.. Så om ni undrar hur jag laddade inför loppet så var det så :D 

Somnade sen vid 23, vilket var onödigt sent, men det var väl lite nervositet som gjorde sig påmind. Vaknade vid 6. Kollade vädret. Mulet, men inte regn. Får duga.

Sen åt jag en halv banan, var av nån konstig anledning inte hungrig (kan omöjligen ha berott på gårdagens glassfest!?). Väntade ett tag, gosade med V och gjorde sen frukost åt oss båda i form av fattiga riddare med bacon&lönnsirap och bär&grädde. Muums!

Packade sen väskan med ombyteskläder och gjorde mig själv i ordning. Skit svårt annars att veta hur mycket man ska klä på sig.. Gosade lite mer med V. Kl 9:20 började jag gå mot tunnelbanan (precis enligt planen igår) och tog sen en selfie medan jag gick. Bara för att. 

På tunnelbanan träffade jag även andra i löparoutfit. Tog sen å mediterade på vägen till t-centraln, där jag skulle:

1. Köpa en löparmotivationsbulle på Fabrique:

2. Byta till bussen till Sjöfartsmuseet. Bussen var dock smockfull av löpare och pga avstängda vägar pga loppet fick vi gå från Kaknästornet.. 

Nåväl, väl framme anmälde jag mig, kissade två gånger i deras bajamajor (viktig info, obs!), åt en banan och lämnade in mina grejer till varuinlämningen. Allt gick väldigt smidigt till! 

11:45 satte jag mig i startgrupp motionärer där vi värmde upp tillsammans. WHHM är ju Europas största halvmara för kvinnor, så det var coolt att stå där med 3600 andra kvinns med samma passion som jag.

12:05 skjöt signalen och det var vår tur! Började lugnt lugnt lugnt. Lyssnade på Katy Perry och gick in i min bubbla. Bestämde mig för att köra på känsla, njuta. Se vad som händer. 

Första 10km gick lätt. Tänkte på bulle och min varma ombyteströja vid målet. Tog km för km. Höll ett riktigt bra tempo. Sen drack jag för mycket och fick stickningar. Led av dessa km 12-15km, men accepterade det. Sprang förbi vissa, blev omsprungen av andra. Gick när jag inte kände för att springa. Spurtade den sista sträckan. Märkte hur mycket energi jag hade kvar, men ändå, jag hade gjort helt tillräckligt.

Kom i mål. Kände mig nöjd. Vad hade jag annars känt? Fick ett ljuvligt armband från Edblad istället för medalj. Fick också banan, wrap, alkoholfri skumpa och en kram av min V. Var inte alls sugen på min bulle, eller nåt annat i matväg heller för den delen. Böt om. Drack vatten. Å var nöjd. 

Efteråt. Träffar vöråtanter vid busshållsplatsen, hälsar. Tar tunnelbanan. Benen värker i trapporna. Kommer hem. Tar ett bad. I badkaret, inte i poolen som någon av någon orsak avklätt och satt vatten i. Men bara lite.

Nöjd med dagen. Söker lite bekräftelse från sociala medier för mitt upptåg, det muntrar ju alltid upp. Kanske i bästa fall även inspirerar. I kväll blir det något gott. 

Peace!!