Inga dåliga ursäkter

För några dagar skrev jag om ursäkter från ett perspektiv. Idag vill jag skriva om ett annat. Ursäkter har ju ofta ett dåligt rykte. Tar man till vissa ursäkter för ofta antas man vara något svagare och latare och än de som förbiser dem.

 

Vi vill gärna kategorisera ursäkter som goda och onda, sanna och falska, accepterade och inte accepterade. Med andra ord vill vi gärna döma och värdera våra ursäkter. Tyvärr leder detta sällan oss vidare. Säg att jag märker att jag har en massa s.k. "dåliga ursäkter". Då slutar jag sällan där, utan värderar även vidare att jag som ju har så dåliga ursäkter också måste vara en rätt så dålig människa. 

Tänk om vi istället för att värdera ursäkterna utforskade dem. Vad vill de här ursäkterna egentligen säga? Om de är till för min arts överlevnad, på samma sätt som negativa automatiska tankar, på vilket sätt kan de göra mig t.ex. tryggare, hälsosammare eller starkare?

Kanske din ursäkt om att äta bara en liten bit choklad till vill säga att det är viktigt för dig att njuta av livet? Kanske din ursäkt för att vila istället för att gå ut å springa säger att du är stressad och inte vilat tillräckligt? Kanske din ursäkt för att flytta fram en arbetsuppgift säger att du ska prioritera något annorlunda? 

Vad än dina ursäkter säger så behöver du inte kämpa emot dem, värdera dem eller värdera dig själv efter dem. Ta emot den, lyssna till dem, lär av dem, men låt dem inte styra ditt beteende. Du är inte dina ursäkter, men dina ursäkter kanske avspeglar dina värderingar. 

Det finns alltid en ursäkt att äta något gott. Det säger mig att jag värderar njutning och livets små godsaker.