Hur man kan lyckas med ett marathon

Efter marathonloppet har jag tagit tid för reflektion kring loppet. Vad var det som jag gjorde att det gick (enligt mina mått mätt) så bra?

Jag tror hemligheten legat i tre saker: Tillit, motivation och flexibilitet.

Tilliten handlar om att jag litar på att bara jag tränar konsekvent och enligt plan så kommer jag att klara det här. Det innebär också att jag litat på att kroppen kommer följa efter, men även att jag vågat vila!
Tilliten har minskat stress och stärkt min självförtroende. Tilliten skulle dock inte finnas där om det vore så att mitt mål inte var realistiskt dvs nåbart. Skulle jag ha satt upp ett mål på att klara ett marathon på 4h hade min tillit aldrig växt fram, eftersom alla resultat under träningen skulle tala emot detta. Så har det varit förr för mig, när jag ställt för höga mål.

Min motivation i sin tur växte fram ur passionen eller drömmen om att orka springa långt igen, dvs. från frågorna VAD konkret vill jag göra och VARFÖR? Detta i sin tur väckte frågan: HUR ska jag nå fram till mitt mål? Utifrån detta uppställdes en plan som utifrån den största sannolikheten (tilliten) för att den kunde få mig att nå mitt mål väckte min dedikation till planen och drömmen.

Den sista viktiga faktorn för mig har varit FLEXIBILITET. Efter halvmaran böt jag t.ex. till ett tuffare löpprogram eftersom jag kände att der passade mig bättre än det tidigare. En annan typ av flexibilitet har handlat om att acceptera att jag inte alltid springer så snabbt som jag tänkt.
Förstås har jag också tänkte på förberedelse inför själva loppet och det mentala. Genom att ställa upp guld-, silver- och bronsmål fanns rum för att känna att jag lyckas även om det inte går exakt så som jag tänkt mig. Eftersom att allt sällan går som man tänkt mig har jag förberett mig mentalt för olika scenarior, där det främsta handlat om inställning att jag är öppen för att allt kan hända.

I nästa inlägg ska jag skriva vad jag vill bli bättre på inför framtida lopp.