Styrkan i att vara sårbar

Om det är något ord som upprepat sig i mitt liv den senaste tiden så är det sårbarhet. Några exempel:

- En vän tipsade igår om Brene Browns Ted-talk om "Styrkan i att vara sårbar". Se den. Se den.
- En annan vän skrev på fb om hur samhället uppmuntrar styrka tills vi blir sjuka i den, å sedan förväntas vi ha styrka att stå emot denna uppmuntran, å lyckas vi med det får vi höra att vår "svaghet" inte uppskattas.
- En pod handlade om hur vårt samhälles ängslan för att visa sårbarhet gör att sjuka å ohumana värderingar kan gro å ta form.

Vad har jag då lärt mig av allt som berör sårbarhet?
1. Man kan bli sjuk på många sätt av att kämpa emot å dölja sin sårbarhet. Alkoholism, tröstätning, missbruk av läkemedel, överdriven träning etc är ofta alla sätt att förneka å förtränga känslor av sårbarhet.

2. Att dölja sin sårbarhet gör att man isolerar sig allt mer från andra. Det blir svårare att känna tillhörighet och känsla av sammanhang om man ständigt ska visa sig stark å oberörd. I långa loppet leder detta inte sällan till depression och/eller utmattning.

3. Att våga visa sårbarhet är tecken på god självkänsla. Personer som känner sig värdefulla har lättare att visa sig sårbara, eftersom deras känsla av värde är inte beroende av sina prestationer. Genom att visa sin sårbarhet å erkänna sina känslor å svagheter, kan man lära sig att man är good enough.

4. Arbetsplatser å hem som inte ger uttrymme för sårbarhet mår sällan bra. De kanske presterar bra, men de mår inte bra.

5. Vi (mänskor) var aldrig gjorda att vara perfekta. Vi var gjorda att vara mänskliga å sårbara, å därför älskbara. Det är svårt att älska någon som aldrig visar sin sårbarhet, för den personen älskar sällan sig själv. Tvärtom är det lättare att visa sig sårbar, om man känner sig älskad.