Åbo, min vän

Tack Åbo för helgen (å grattis på Åbodagen!). Tack alla ni som gjorde den möjlig. Det var precis vad jag behövde.

Då jag inte har tålamod att skriva en sammanhängande text i mitt utmattade tillstånd tänker jag presentera er blandade å sinsemellan osammanhängande stunder som jag är lite extra tacksam för.

- Må bra dag för psykologer. I arken. Känslan av att gå i korridorerna där jag gått så många gånger. Att sitta på toaletten där jag för 7 år sedan bad till Gud att få bli antagen till psykologin. Å några veckor senare blev.

- Ronnies föreläsning om självmedkänsla

 Vad jag tar med mig? Mer självmedkänsla. Mot mig själv. Till andra. Å metta meditationen. Den ska jag börja köra.

- Bastukväll i hotellet. Det där lilla lyxet som vi systrar älskar å har så lätt att skapa med små medel. 

- Sitsen med impuls och alumnipuls. Att känna sig som studerande igen. Å att ha en roligare sits än jag nånsin hade som studerande. Å inse att jag fortfarande är ung.

- Att vandra längs Åbo gator i fullmånsljus. Känna mig fri. Känna att livet är lika mycket mitt idag som det var då. Egentligen ännu mer.

- Konsert med Irina. Att leka med känslan av att vara medelålders. Lika som jag på nästan samma ställe för 10 år sen lekte med känslan av att vara 18. 

- Att få tid med mina fina systrar. Å syskonbarnet jag inte kan få nog av. Jag kan inte låta bli att tänka på vilka speglingar av varandra vi är. Trots våra olikheter. 

- Träff och middag med M. Hon som alltid har tid å plats för mig i Åbo. Hon som jag alltid vill ha tid och plats för då jag besöker Åbo. 

- Åbo. Tänk att jag bott här. För mig är du alltid lite smågrå, men mysig å hemtrevlig. Du väcker inte längre lika mycket känslor som du gjorde när vi först separerat. Men du kommer alltid att förbli den stad som står för den tid i mitt liv jag kanske betytt mest för mig. Å därför ha en plats i mitt hjärta.