Vi har diskuterat kroppar på jobbet. Om att ha rätt kropp för rätt sport. Att din kroppstyp är lämpad för den sporten å din för den. Att den som ser mest ut som en löpare är sannolikt den snabbaste å den mest muskulöse e sannolikt den starkaste.
Den underförstådda meningen blir att sporten borde väljas utifrån ens styrkor och svagheter, inte utifrån ens drömmar. Att vissa kroppar inte är gjorda för att prestera i en viss sport, så om du inte har kroppen borde du kanske byta sport.
Jag tycker egentligen inte alls om såna här diskussioner. Även om diskussionen förs på en hypotetisk nivå finns det något väldigt begränsande i detta tänk. För vad finns kvar av oss om vi ständigt arbetar utifrån våra styrkor och glömmer att utveckla våra svagheter? Ska vi redan utifrån våra barns gener börja bestämma vad de ska jobba med, hålla på med och äta för att skapa de bästa förutsättningarna för prestation, eller ska vi istället låta var å en utveckla de sidor de är motiverade till, oavsett grundnivå?
Vi föds med olika förutsättningar. Vi kanske mister någon förmåga under vägen. Men i slutändan kan vi inte tro att vi mänskor är maskiner som kan omprogrameras utifrån kroppen, om det inte händer något i viljan. Mänskan kommer snart bytas ut mot maskiner i vissa yrken. Men vi bör inte göra oss till maskiner i andra avseenden.
Min kropp är en löparkropp för att jag springer med den. Oavsett hur den ser ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar