En brandfilt mot utbrändhet

Det har varit mycket utbrändhet hos kvinnor på tapeten. Jag läser om dem, jag träffar dem på arbetet, jag känner dem. Kvinnor som vill mycket och kan mycket men som hållit på för länge utan att stanna upp. 

I egenskap av kvinnligt kön i ett belastande yrke i en stressig arbetsplats där kraven är både höga utifrån och inifrån är jag stundvis rädd för att jag skulle kunna hamna dit också. Jag vet inte vad dit är direkt men det låter oerhört jobbigt. Även om jag vet att de ofta kommer tillbaka som förändrade mänskor efter ett tag. 

Jag är rädd för att jag, om jag skulle hamna dit, skulle bli ifrågasatt inte bara av mig själv, utan även min partner, närstående, bekanta, min arbetsplats, sjukvården, försäkringskassan och samhället i stort. Upplevelser som många utbrända delar. Jag är rädd att jag skulle bli sedd som lat och svag. Jag är rädd för skammen många beskriver, jag kan föreställa mig den så väl.

Så vad händer i mig när jag hör om allt fler som drabbas? Jag börjar ta till mig lärdomar de som genomgått en utbrändhet berättar. Å anamma dem aktivt i mitt liv. Som en brandfilt mot utbrändhet. Som att:
- Jag försöker lyssna ständigt på kroppens signaler. Å anpassar mig till minsta tecken på ohälsosam stress. Sover jag dåligt en natt minskar jag kraven dagen efter. Ser efter vad som är överflödigt i min kalender. Bokar in vila.
- Jag försöker hitta balans mellan aktivitet och vila. Jag tillåter mig att vara lat och göra mindre på vissa områden, även om det initialt gett mig skuld. Jag försöker att inte överkompensera för mina brister.
- Jag försöker att reglera min energi. Jag försöker äta, sova och ta pauser tillräckligt. 
- Jag övar mig på att sänka mina krav. Jag övar mig på att säga nej. Att inte vara duktig. 
-  Jag fyller livet med mer än bara måsten. Jag försöker lämna jobbet på jobbet. 
- Jag ifrågasätter hur vi använder ord som stark, duktig och framgångsrik. Jag provoceras mer av orden idag än jag blir bekräftad av dem. Jag försöker att inte vara så bekräftelsehungrande och skilja mellan yttre och inre bekräftelse.
- Jag försöker att inte värdera andra efter deras prestationer. Att inte döma. 
- Jag försöker medvetet prata om mina svagheter till andra. Men mest med mig själv. För andra ska inte behöva bekräfta dem för att jag ska acceptera dem.

Förstår ni vart jag vill komma? Att vi måste reagera före det är för sent. Å att det är våra egna förhållningssätt som kommer att bana väg i hur vi vill att framtiden ska se ut. För oss och för andra.