Lidingöloppet

Ligger i sängen och är så där onormalt trött. Men samtidigt så värker kroppen på platser jag inte visst man kunde värka. Jag antar att det är precis så här man ska känna efter Lidingöloppet. 

Det var så fint. Vädret som var alldeles perfekt. Alla mänskor som samlats. Ellinor som kom och önskade mig lycka till vid starten. Hur lyckades jag nånsin ha så tur å hitta henne? 

13.50 var jag igång. Hittade mitt tempo. Ligga över 9km/h. Ta det lugnt i uppförsbacken, rulla på nerförsbacken. Å så körde jag bara kilometer efter kilometer mitt sköna tempo.

Backarna var fler och brantare än jag föreställt mig. Jag var glad över att bara få beta av en efter en. Glad för varje kilometer som det kändes lätt och jag mådde bra. Vilket det i princip gjorde till slutet.  Å till slutet kom jag.  I en härlig spurt. Å före min måltid på 3.30.  Leende brett.

En annan som gjorde Lidingöpremiär var Markoolio. Han har ju också gjort de övriga grenarna i en svensk klassiker. Finsk sisu! 

Efteråt mådde jag sååå dåligt i bussen hem. Men det lugnade sig sen när jag fick lite smoothie i mig. Sen for till Långbro värdshus på middag med svärföräldrarna. Mycket trevligt.

Nu e jag som sagt hemma. Trött, glad och tacksam för det gånga träningsåret. Å förväntansfull inför framtiden.