wunderbar.

Har haft en toppen på doppen perfekt dag. Vädret har varit super, maten har varit underbar (jordgubbar, rökt lax och massor av glass) och sällskapet har varit det bästa. Har rest från lilla larsmo med cykel, bilande till monäs vidare till oravais och sen tillbaka hem. Ja, å diskussionerna har lett mig långt. Visste inte att det kunde kännas såhär bra. Känner en sådan frid och glädje i mig, önskar den kunde hålla i sig.

Thank (You) God.

Tack för att man får lita på att livet vill en väl.

heat.

Huh. Värme. Jag njuter, även om svetten rinner och jag är inne på min 6:e liter vatten för dagen. Varför klagar folk på värmen? I Indien där värmen är mycket mer överväldigande klagade ingen på värmen. I Indien accepterade man värmen och tog om möjligt lugnare. Jag frågade förstås inte de som byggde hus för en euro i dagen, men jag tror de gjorde det.

Men vi i Finland måste ju arbeta värmen till trots. Jag tror det beror på att värmen får oss att känna att vi inte borde arbeta, men vi måste stöta bort den logiska instinkten att ta det lugnt eftersom vår framtid inom jobbet och alla de massa göromål vi anser så otroligt viktiga för vår " överlevnad" hänger på att vi jobbar även när svetten rinner. Istället för att lugna ner oss klagar vi på värmen, som vi ju inte kan kontrollera. Jag tycker man ska kräva siesta. Vet ni om hur få dagar är så här härliga???

Longtime no see.

Ledig tisdag. Vad gör man? Jo, man rullar till fammos och chillar. Sedan njuter man i solen, för att utvilad cykla iväg till loppis och dra in veckans pott (hittills 65euro). Efteråt hinner man ännu med en glass på fäbodas klippor, för att efter en hälsning på syrran och hennes goa pojke cykla hem å äta middag. Frihet i en ask. En stor ask med ett stort hål.

Att ansvar för att ens eget liv är bra. Jag vägrar bli ett offer.

Ikväll ska vi bada bastu och simma vid ett ökänd bastuhus i Finnäs med alla härliga Mögglare (inside, men vi är bäst) varav den ena är en nybliven 21-åring. Om man ska tro en 63-åring jag diskuterad med så är 21 den bästa ålder. Kanske är det så, jag är i alla fall väldigt nöjd.

Vissa relationer ändras inte hur länge man än är ifrån varandra. Vissa gör.

en tid. min tid.

Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.

Den närmaste tiden ska jag sätta all min tid åt att göra endast roliga saker. Eller nej, jag ska njuta av allt jag gör. Do what you love, love what you do.

vielä on kesää jäljellä..

När midsommaren är över tycker endel att sommaren är över. Jag har aldrig hört till den delen, för min del är det först då man fått smak av sommaren. Man har fått lite färg, fått smaka de första finska jordgubbarna, sått potatisen och återknytit relationerna som stått på is under vintern. Jag uppskattar verkligen att sommaren ser ut som den gör med lagom dos vänner och arbete. Hela juli är redan så gott som bokad när det kommer till helgerna och jag har både nära vänners bröllop och förlovningsfester att se framemot. Jag njuter.

Ibland ska man bryta mönstret och göra något utöver det vanliga för att känna att man lever och för att få något att förändras. Även om detta något är en själv.

Vielä on kesää jäljellä. Ännu hinner man.

Nu är det nu.

Midsommarhelgen har varit underbar mot alla odds, dvs. trots att vi ännu inte visste alls vad vi skulle göra kl. 20 på midsommarafton och jag grät av trötthet och leda när jag körde hem från jobbet. 3 fester, x antal skål. Men nu efteråt känns det toppen. Så länge man har en äkta vän bredvid en så räcker det. Och plötsligt så blev det ju många vänner.

En sak som jag insett sedan jag börjat jobba med patienter vars hela liv kretsar kring nuet är hur fantastiskt det kan vara att bara fokusera på vad skulle kunna göra denna lilla stund så bra som möjligt. Visst följer minnena med som rädslor och glada minnen som livsbetydelse, och visst försöker man odla drömmar om framtiden som förskönar nuet en tid för patienterna (som att vi kan ta en kaffe och glass vid halpa-halli någon vacker dag), men det är ändå bara nu som gäller.

Nu är det nu är förövrigt de små ord som har vandrat med mig genom livet. Ett citat som följt med mig vartän livet bär i all sin enkelhet. Första gången jag tänkte det var jag 6, nu är man 21. Löjligt egentligen, men orden har blivit mina. Före det där dumma barnprogrammet tog mitt citat till namn. Det är först när man bortser från dess enkla budskap som man inser att jag aldrig kommer att kunna säga att stunden som just var aldrig kommer tillbaka. Och att det enda som spelar någon roll är nuet och vad man gör av just den här stunden. Jag gillar nuet.

Sovmorgon. Mys. Villaliv. Glass. Fäboda. Vän. Tacksamhet.

Och förövrigt tar vi en dag i taget nu. Det räcker för mig.

bort med gammalt, rum för nytt

Efter att i en månad av knäll från min mor om att hon drunknar i mitt klädrum (japp, det är ingen garderob utan ett rum, vad hon nu sen har där att göra) och efter mitt eget drunknande där insåg jag att det är dags att rensa rummet. Så jag drog ner plagg för plagg och kastade dem i högen icke-kvalificerade för mig längre om de fyllde någon avföljande principer :
1. minns inte när jag använt detta sist.
2. minns inte när jag rymst i detta
3. minns när jag senast använt detta, men det var över 2 år sedan.
Dessa 40 plagg, om än i bra skick, fick följa med till loppis och säljas till ett pris som skulle göra vem som helst glad.
När man får rensa gammalt har man rum för fint, nytt och sånt man egentligen behöver. När det dåliga rensas finns rum för vackert.

Mina stora glädjen idag har varit att plantera basilika, persilja, gräslök, squash och purjo. Det blir bra! Och jag börjar tro det kinesiska ordspråket: ...Om du vill vara lycklig hela ditt liv, bli trädgårdsmästare. Tur man int har nåt emot att bli skito.

Jag har även varit på talko å putsat, skurat och tvättat. Samt skött ett stycke 3 månad gammal systerson. Å lagat mat. Tror jag börjat bli kvalificerad för att klara mig själv i livet..

Är idag tacksam för att mitt liv ser ut som mitt liv.