kyla och pargasianer.

Har helv*tet frusit till is eller varför är det så kallt i Åbo? Vår lägenhet, som jag för övrigt älskar, har också frusit till is. Jag sitter under tecken iklädd tröjor och ullsockor, har på ljus, dricker te men ändå är min näsa röd av kylan och jag tror jag skulle kunna gå å värma mig i kylskåpet.
Efter en ineffektiv, allmänt nedslående måndag om man bortser från Harry Potter (som jag vill hylla) biobesöket med glass, så är det dags för mig att bli en bättre mänska, igen. Jag SKALL läsa på italienska, jag SKALL läsa psykiatri, jag SKALL skriva uppsats och presentation...Men skulle någon kunna berätta mig varifrån jag SKALL hitta tiden till allt detta???

Julen närmar sig och jag kan nu mera gå i butiken utan att rusa ut när jag hör de första verserna av "feliz navidad", ser julkalenderar och presentförpackningar. Nu kan jag tillåta mig julmusik, planera vilken julkalender jag ska se på i år och drömma om pepparkakshusbak, ja, jag har till och med sökt fram pepparkaksrecept!

Ikväll fortsätter min hektiska vecka med inflyttningsfest i Pargas. Jag har aldrig varit i Pargas. Min kunskap om Pargas räcker till fem meningar:

Pargas är ett litet ställe i Finland, relativt nära Åbo. (geografisk kunskap)

Jag känner fyra personer från Pargas. (personlig-relationell kunskap)

De har en krog där som alla ungdomar går till och således är det ganska lik Jeppis. (jämförande kunskap).

Pargas heter Parainen på finska. (språklig kunskap)

Till Pargas kan man ta en gul buss. (ospecifik kunskap)

Paraisiin!

the return of the karate kid.

Tillbaka i Åbo från Karatehelgen i Kuusankoski. Det var roligt, lärorikt och skönt. Tänk att bara få äta, träna och sova... o så vara lite social däremellan, så där lagom så att man fick nya kompisar här o där i världen. Kompisar man slår/sparkar gul och blå. Det är äkta vänskap det.

Karate är mycket mer än självförsvar. Det är mycket mer än kamp och sparkar och slåss. Det känns som en livsstil för en del av de jag tränar mer, kanske till och med en livsmening. "Inte är det ju helt normalt att träna tre dagar i veckan och gå på karateläger en gång i månaden när man är 30-40 år" sa en svartbältare. Normalt???

Jag tycker inte om att använda ordet normalt. Mänskligt, jo. Vanligt, kanske inte. Däremot har väl alla något de lägger stor tid och kärlek till i livet. Det är väl helt "normalt". Mer bisarrt tycker jag det är om man inte har något man vill lägga sin tid på eller låter sitt liv bara gå förbi utan några som helst mål förutom att få livet att gå runt i ekonomi. Det behöver ju inte vara en specifik sak eller sport. Så länge det utvecklar en.

En av mänskans kännetecken är väl ändå att söka mening och förstå samband. I brist på en överväldigande, klar och tydlig mening i ett sekulariserat samhälle söker mänskor mening i något för att orka vidare, för att motivera ens liv. Vi vill inte leva i tomhet. Religion är ute i västerländerna för tillfället, vi är fria att välja något annat om vi vill. Mer än någonsin. Så nej, karate tre gånger i veckan är inte onormalt.

Idag ska vi titta Harry Potter sjuan, version 1, på bio. Det ger inte mitt liv mening, men det är roligt att äta popcorn och se på film, för att sedan kunna diskutera det med vänner och dela upplevelsen med miljoner andra känns kul. Å har vi tur är filmen bra också.

feng shui.

Jag vaknade i morse å trodde dagen var förstörd, FASTÄN det var min lediga dag. Varför? Jo, jag ska på karateläger imorgon och jag vaknade med huvudvärk, snuva och sjuk hals. Nice timing liksom...

Sen började jag titta runt mig. Trodde att den rastlösa känslan från igår hade lämnat mig men icke, den satt kvar och inte visste jag varför. Jag kände ett behov av att ändra på saker. Det hela kulminerade i att jag började städa, slänga bort saker jag inte tror jag kommer att behöva, ordna om saker och möblera om! Till sist hade jag en stor påse rosk och en tom vägg. Rosken visste jag vart skulle men den tomma väggen... Vad gör man åt en tom vägg???

Jag tvingades till desperata åtgärder. Jag skrotade min briljanta idé om ett ljus-träd eftersom inga butiker sålde såna (borde kanske bli formgivare så jag skulle kunna designa ett sånt eller tipsa mina formgivar kompisar om att göra ett sånt), så istället blev det ett nätverk av trä, vilket jag sedan prydde och som ännu ska prydas med ljus.

Nu i efterhand är jag väldigt nöjd och har funnit feng shui i lägenheten ---> lugn.
Det finns ännu saker att förbättra men för dagen är jag nöjd, även om jag inte fått gjort något annat. Men man måste ju prioritera. Det är det livet handlar om.

Å en sak till. Varför skriver alla att "studietiden är den bästa tiden i livet"?? Ja visst är det en härlig tid men varför skulle inte det vara lika härligt i framtiden... Har vi inte samma valfrihet då också?
Det handlar inte om åldern eller tiden. Det handlar om vad du gör av den.

Ps. Jag mår bättre nu, så de blir nog läger ^^,

Tired goes Wayne.

Att börja dagen med att se på 480 bilder av lika många nakna män är inte bra efter en vinostchokokväll. Fast man får göra det, om man är psycka-studerande eftersom det är i studie/ forskningssyfte.
Om man är psykstud kommer man undan med en hel del annat också. Att fråga en konstig fråga kan förklaras med att " jagvill se hur folk reagerar", att misslyckas med något i livet "är för att bättre kunna empatisera med sina framtida patienter" och att dricka alkohol fem ggr i veckan är för att "känna på hur alkisar har det"... Skämt å sido. Allt ska man kanske inte fråga eller göra. Fast man studerar mänskans beteende. Eller, om du gör det: se till att ingen som tar illa vid hör eller ser eller påverkas av det.

Det är onsdag och jag har nyss haft veckans sista föreläsning och jag är dö-trött. All energi är ut, även om detta faktist var endast veckans tredje lektion. Men det händer så mycket utanför lektionerna, så mycket processeras, så mycket utvecklas, så mycket filosofieras.

Otillräcklighet är inte en bra känsla. Många som gått i väggen av stress känner igen detta. Jag hade endast en tillfällig känsla av det men det kändes inte alls kul. Så jag började fundera hur det nu kommer sig att jag känner mig trött och otillräcklig och stressar fastän jag inte egentligen har så mycket, tenterna är faktist över!

Jag började fundera på den närmaste tiden och vad som väntar. Insikten om att jag inte har nåt att stressa över (även om det är bra att inte bli alltför lat) gav mig ett visst lugn. Stress är en flyktreaktion och när jag inte har något att fly från kan jag lugna ner mig.

Så idag har jag varit till Waynes coffee för att vila min hjärna med en härlig kakao med choklad. Men jag tänker inte skriva desto mer om det än att det är bättre än bra trots mina fördomar. Gå dit. Vila hjärnan, stressa inte ihjäl dig.

Idag tar jag Heidi-time och gör inget alls. Imorron försöker vi på nytt i dagens stress-samhälle.

After Eight före åbo.

Världens bästa café i jeppis är helt klart After Eight. Jag misstänker andra cafér i jeppis har fått nys om att jag gör en lista över de bästa caférna, för jag fick en dubbelt så stor portion glass vid ett café än vad jag vanligen brukar få. Men jag är icke så lätt mutad att detta skulle räcka för att jag skulle ta med caféet i min lista även om de är top 3 när det gäller jeppiscaféer.

Men tillbaks till After Eight. Jag värms inombords när jag tänker på det. Det var min fredagsbelöning under sommaren att gå på sweet friday besök dit med vännerna efter hårt slit på jobbet, nu när jag bor i åbo försöker jag få in ett after eight besök alltid då jag besöker jeppis. Under sweet friday serverades olika bakverk med en kopp kaffe/te för 2,50.

Så även denna gång.

Före 15.18-tåget (som blev 15.38-tåget: VR i mitt hjärta) tog jag en sista möjlighet att sätta mig ner och avnjuta en iskaffe. Eftersom detta inte fanns tyckte jag att jag hade en godtagbar ursäkt för att ta en av deras lovely chokobakelser (det var ju farsdag igår och då blev det ju en och annan bakelse...men det var ju igår) och en kopp världens bästa parisienne. Satte mig ner med en tidning från deras fantastiska urval design-, musik- och lifestyletidningar i en timme. Njöt.

Allmänt: After Eight är ett musikcafé, öppet vardagar 10-15. De serverar även härlig lunch 11-13, samt har öppet vissa kvällar och dagar för olika kultur- och musikupplevelser, ordnar basarer, samt står i övrigt för en stor del av Jakobstads kulturliv, för mer info se deras hemsida.

Lokal: en av de finare lokalerna i centrum av jeppis; de äldre ytorna har en stiligt modern touch utan att förlora sin charm, lokalen är öppen och ljus. På väggarna hänger konstnärers verk, ur högtalarna strömmar lugn musik, ljusen på borden sprider värme. Jag påminns av stiliga caféer i Sverige som jag gillat. Det här caféet har personlighet.

Känsla: som att jag kunde stanna hur länge som helst, bara kaffet skulle komma och bakelserna inte skulle ha gjort mig redan nöjd efter en bit.. Kärlek.

Utbud: drycksortiment består av olika kaffetyper och -drycker (obs! parisienne!!! och mjölkskum!!! <3,>

Personal: den bästa. Vänliga, kunniga, glada. Precis som det ska vara.

Kvalitet/pris: Bästa kvalitet, bästa priset (och då menar jag lågt pris).

Som ni märker gillar jag verkligen det här caféet. Skulle något kunna förbättras vore det längre eftermiddagsöppetider, helgöppet och några mjuka stolar till.

white hair.

He sniar/snögar/sneear/snöar, med andra ord kommer vit massa ner från himlen. Vitt är finare på marken än i håret. Jag börjar känna mig så gammal, går genom nån ålderskris och blev rätt skrämt när jag hittade vitt i håret. Tänkte det var mitt första gråa/vita hår. Fick chocken förrän jag märkte att det bara var vit målfärg. Huh.

Jag kan int börja få vitt hår ännu. Då skulle min ålderskris nå sin kulmen. Lyckligtvis (?) har folk kommenterat mitt allt mörkare hår, även om jag inte bytt hårfärg på tre månader... Har testat olika hårfärger och frisyrer i min ungdom. Den enda färgen jag inte haft är grönt och mitt hår har alltid varit längre än fem cent (förutom när de börjat växa).

Här är några smakprov från de senaste fyra-fem åren...
1. blont

fjortis-min och 16 år

2. rött

orange-rött.

3. brunt

långt och hippie-frisyr nummer ett.

jepp. is.

Japp. Jeppis är ännu här. En vecka borta å inget har ändrat, eller hei, de har faktist kommit snö. Precis vad jag beställt! Synd bara att de kom i form av slask.

Igår lärde jag mig att man kan inte lita på VR. Eller de visste jag ju redan, men jag fick bekräftelse. Tågen höll visserligen sina tidtabeller men jag fick aldrig min biljett till min mejlbiljett även om pengarna lämnat mitt bank-konto! Å desto värre, man fick inte ordnat det vid stationen heller, så jag tvingades köpa en ny biljett. Som tur fick jag efter 2 telefonsamtal ordnat saken o pengarna kommer till mitt konto nästa vecka...Men ändå.

Idag har jag jobbat ihop en tågresa. O varit på café Fredrika i Jeppis med Beth. Men detta café får inte komma på listan över de bästa caféerna, se jag är kräsen.. Ett jeppis café kommer dock att komma med. Så vänta å se bara :)